För ca 1,5 år sedan flyttade en hjärnskadad kille i 30-årsåldern in på nedre plan i vår bostadsrätt. Han har assistenter dygnet runt och har tidigare bott på ett vårdboende. Omgående efter inflyttning började helvetet: kraftiga dunsar som hördes i hela huset (lyhört) då han hoppar jämfota i golvet, skrik och ylanden och andra oljud. Om jag som bor två våningar ovanför väcks vid halv fem på morgnarna av hans hoppande har jag inte svårt att föreställa hur damen som bor precis ovanför mår av det. Använder dessutom öronproppar men det hjälper inte när man vaknar av en jordbävning motsvarande åtta på Richterskalan.

Har man inte rätt till lugn och ro i sitt eget hem? Uppenbarligen är eget boende inte en bra lösning för honom (eller för oss!) men styrelsen är passiv och säger bara att man får tåla lite om man bor i bostadsrätt. Precis - bostadsrätt. Det här är inget gruppboende. Styrelsen menar också att det är på modet att utvecklingsstörda slussas ut i samhället. Då kan ju den smarta politiker som bestämt det låta denna kille bo i hans hus.

Vi har pratat med styrelsen, överförmyndaren för kommunen, pojkens far/ förmyndare men ingenting händer!  I morse blev jag återigen väckt av en kraftig duns vid halv fem, slumrade till igen för att vakna en timme senare av samma sak. Får nog, slänger på mig morgonrocken, går ned och säger till en livrädd assistent att de minsann får se till att han inte väsnas så att han väcker hela huset. Det är tyst en timme, sen samma sak igen. Då letar jag fram numret till hans far som är förmyndare åt honom och säger till honom att det inte är acceptabelt att bli väckt tidigt på morgnarna. Klockan är halv sju på söndagmorgonen och ingen gillar att bli väckt av telefon vid den tiden, men jag uppskattar inte heller att bli väckt flera gånger i veckan för att de prompt ska ha sin son i en bostadsrätt där han stör alla grannar med sitt hoppande! Han sade helt enkelt "Men, oj!" och sen lade han på luren och jag var så arg att jag skakade efteråt. Han borde enbart vara glad åt att jag inte ringer upp honom varenda tidig morgon jag blivit väckt. 

Ingen tar något ansvar utan gömmer sig bakom en massa luddiga regler, typiskt det flata svenska samhället. Polisanmäla styrelsen om de inte tar tag i det? Eller polisanmäla förmyndaren? Men vart leder det egentligen, det kommer väl bara att läggas ned. Letar hus, men tycker bara att det är så förbannat fel att det alltid är vi som blir störda som ska maka på oss hela tiden. 

Så vad återstår nu? Förslag? Vart vänder man sig? Vad hade ni gjort?